Long time no blog

Tiden går fort. Den lilla gröna grodan i senaste inlägget har blivit en person. En liten bestämd herre som säger "tack", "mera mera" och "nähä" när som det behagar. Jag har så mycket tankar i huvudet som jag måste få ner. Papper eller blogg det får kvitta. Jag skrivet ett inlägg idag och lägger ingen press i att fortsätta imorgon. Jag vill bara ge mig själv denna fristad att skriva, det kommer inte bli en fotoblogg. Instagram duger bra. Jag vet inte ens om det är någon som läser här längre. Hej isåfall. Om jag kommer skriva så kommer det handla om barn. Barnen som är mitt liv, oavsett som det är mina på-riktigt-barn, skolbarn eller jag själv som barn. Så får det bli. Adjöss!

Noah

Nat geo wild- favoritkanalen

Trots allt..

När man befinner sig mitt i ett treårstrots är det lätt att glömma bort att ta vara på och uppskattat vissa dagar som bara är helt fantastiska. Två sådana dagar har vi haft på raken nu och det är så underbart. Igår när Farmor och Farfar styrde kosan hem, åkte Kärleken in till Kungsbacka en stund. Jag och Alvin slog in julklappar och som han jobbade, det var tejp och sax och ständigt glada tillrop som " titta jag kan" eller " rank snälla mamma för snöret, det är så fint". Han har verkligen lärt sig att använda adjektiven. När pappan sedan kom hem åt vi lunch och inte en konflikt hade vi vid matbordet och han åt tre portioner, inget av detta hör till vanligheterna. Efter maten skippade vi eftermiddagsluren, eller rättare sagt tjocka mamman la sig på soffan medan far och son gick ner och lekte. Och som de lekte! Alvin hade fått en resväska av Farmor och Farfar och vilka utflykter de gjorde på nedervåningen. Alvin byggde en buss av sina stolar och de åkte till stranden, badade med de farliga hajarna, fikade och Gud vet allt. Tjocka mamman gick en gång ner för att titta men blev genast bortschasad för han ville leka själv med sin pappa. Så där låg jag på soffan och njöt av lyckliga och lite skräckfyllda skrik när hajarna attakerade, bussen körde fort fort och väskan som ständigt packades om.
Kanske inte så intressant att läsa om men eftersom jag är så dålig på att skriva dagbok så får bloggen fungera som substitut. Jag måste komma ihåg dessa dagar. Inte heller blev den sämre av att han somnade 19.15, sov superbra ända till 07.30 och det första han säger är " mamma jag vill gosa under ditt täcke för jag älskar dig".

Idag har jag varit hos barnmorskan och allt såg så fint ut så, både mitt blodtryck och bebbens hjärta. Nu hoppas jag att den håller sig inne över helgen för jag vill verkligen inte fira julafton på bb, utan Alvin, julmat och med ömma bröst och babyblues!
Godnatt

Sötgöte!

" jag vill ha strumporna som du mamma!!"
Stödstrumpor is the Shit!

Trött på't

Börjar bli lite väl vätskefylld nu...

Svåra saker

Det här med barnuppfostran är så svårt. Så jäkla svårt. Det som är lätt är att få för sig hur man ska bli som förälder. Det är också lätt att döma och fördöma andra föräldrar för att de gör si och så. Detta tills man själv får barn som ska uppfostras. Vad vill man då? Man vill ha en artig, glad, trevlig unge som aldrig lägger sig på golvet i affären, spottar på en, målar på bordet eller säger saker som "slå mig inte mamma" i Mc Donaldskön. Men vägen dit är lång. Kantrad av tillsägelser och "nej" och kärleksfulla (?) bestraffningar. Det som jag tycker är absolut svårast är att vara konsekvent och stå fast vid beslut eller "bestraffningar". Idag gjorde jag det och aj aj vad det gör ont i mammahjärtat. Men efter en katastrofal middag var jag tvungen att göra något. Jag vill inte ha sådana middagar och tyvärr har vi ofta det. Så han åkte i säng. Kvart över sex. Självklart under gallskrik och tandagnisslan. Jag höll själv på att börja gråta men jag visste inte hur jag skulle göra annars. Sedan övergick det till arga kommentarer " det är jag som bestämmer", " jag vill vara uppe". Till slut lugnade han ner sig och så låg han på min arm och jag känner mig som världens hemskaste mamma..