Nat geo wild- favoritkanalen

Trots allt..

När man befinner sig mitt i ett treårstrots är det lätt att glömma bort att ta vara på och uppskattat vissa dagar som bara är helt fantastiska. Två sådana dagar har vi haft på raken nu och det är så underbart. Igår när Farmor och Farfar styrde kosan hem, åkte Kärleken in till Kungsbacka en stund. Jag och Alvin slog in julklappar och som han jobbade, det var tejp och sax och ständigt glada tillrop som " titta jag kan" eller " rank snälla mamma för snöret, det är så fint". Han har verkligen lärt sig att använda adjektiven. När pappan sedan kom hem åt vi lunch och inte en konflikt hade vi vid matbordet och han åt tre portioner, inget av detta hör till vanligheterna. Efter maten skippade vi eftermiddagsluren, eller rättare sagt tjocka mamman la sig på soffan medan far och son gick ner och lekte. Och som de lekte! Alvin hade fått en resväska av Farmor och Farfar och vilka utflykter de gjorde på nedervåningen. Alvin byggde en buss av sina stolar och de åkte till stranden, badade med de farliga hajarna, fikade och Gud vet allt. Tjocka mamman gick en gång ner för att titta men blev genast bortschasad för han ville leka själv med sin pappa. Så där låg jag på soffan och njöt av lyckliga och lite skräckfyllda skrik när hajarna attakerade, bussen körde fort fort och väskan som ständigt packades om.
Kanske inte så intressant att läsa om men eftersom jag är så dålig på att skriva dagbok så får bloggen fungera som substitut. Jag måste komma ihåg dessa dagar. Inte heller blev den sämre av att han somnade 19.15, sov superbra ända till 07.30 och det första han säger är " mamma jag vill gosa under ditt täcke för jag älskar dig".

Idag har jag varit hos barnmorskan och allt såg så fint ut så, både mitt blodtryck och bebbens hjärta. Nu hoppas jag att den håller sig inne över helgen för jag vill verkligen inte fira julafton på bb, utan Alvin, julmat och med ömma bröst och babyblues!
Godnatt

Sötgöte!

" jag vill ha strumporna som du mamma!!"
Stödstrumpor is the Shit!

Trött på't

Börjar bli lite väl vätskefylld nu...

Svåra saker

Det här med barnuppfostran är så svårt. Så jäkla svårt. Det som är lätt är att få för sig hur man ska bli som förälder. Det är också lätt att döma och fördöma andra föräldrar för att de gör si och så. Detta tills man själv får barn som ska uppfostras. Vad vill man då? Man vill ha en artig, glad, trevlig unge som aldrig lägger sig på golvet i affären, spottar på en, målar på bordet eller säger saker som "slå mig inte mamma" i Mc Donaldskön. Men vägen dit är lång. Kantrad av tillsägelser och "nej" och kärleksfulla (?) bestraffningar. Det som jag tycker är absolut svårast är att vara konsekvent och stå fast vid beslut eller "bestraffningar". Idag gjorde jag det och aj aj vad det gör ont i mammahjärtat. Men efter en katastrofal middag var jag tvungen att göra något. Jag vill inte ha sådana middagar och tyvärr har vi ofta det. Så han åkte i säng. Kvart över sex. Självklart under gallskrik och tandagnisslan. Jag höll själv på att börja gråta men jag visste inte hur jag skulle göra annars. Sedan övergick det till arga kommentarer " det är jag som bestämmer", " jag vill vara uppe". Till slut lugnade han ner sig och så låg han på min arm och jag känner mig som världens hemskaste mamma..

Lika?

Tredje advent

Äntligen var det granpremiär hos familjen Eklund. Alvin trodde att det var Tomten som skulle komma med granen och blev lite besviken när det visade sig att man fick klaffsa omkring i leran nere hos Lions för att skaffa en gran.

Eftersom vi aldrig haft gran förut så var julgransbeslysningen nyköpt och jag sa hoppfullt till Kärleken att " tänk, i år är enda gången allt inte bara är ett enda trassel" Fel hade jag för det var ett evigt trassel redan i lådan. (Den sura minen beror även på att Tottenham ligger under med 0-2)

Sen var det äntligen dags och den lille ingenjören var i sitt esse. "Tack snälla söta mamma", utbrast han så fort han fick en kula att hänga upp. Endast en kula gick sönder, men det är nästan obligatoriskt när man klär tillsammans med barn. I Alvins 98 centimeters höjd hänger nu alla småkulorna tätt, tätt, tätt.

Alvin lånar kameran och tar kort på mammans stoooora kula. Herregud, tänk att det är såhär han ser mig varje dag.

Äntligen färdiga och saffranskakan hann att svalna lagom till fikat.

Tänk att denna lille gosse snart är storebror! (Ungefär vid Marimekkokannan ser ni Alvins del av granen.

Somliga straffar han fort...

Imorgon hade vi tänkt att göra en fuling. Något som är att betraktas som en dödssynd inom förskolevärlden. En sådan grej som gör föräldrar till det hetaste ämnet vid kaffedrickandet på förskolan. Vi hade tänkt lämna Alvin på förskolan trots att vi skulle vara hemma båda två. Tobias är kompledig eftersom han har varit borta hela förra veckan och vi hade tänkt att göra i n g e n t i n g. Lämna Alvin, äta en god bagerifrukost, läsa tidning, somna om och bara kolla på film och vara. Och vad händer då? Jo då smyger sig snoret på Lilleman. Under en natt blir han dundersnorig och nu går han här och drar med tröjärmen under näsan och ser allmänt blek ut. Tji fick vi!

En sån dag

En dag som denna ska man inte gå upp ur sängen. Man vet att dagen aldrig blir bra när natten genererar två nerkissade sängar på grund av läckande blöjor. Att natten inte varit generös med sömn heller gör inte morgonen bättre, två som snarkar och en som sparkar sammanfattar rätt bra. En dag som denna ska man inte alls gå ut. Man vet att dagen aldrig blir bra när det blåser full storm så att håret som man för en gångs skull har fixat står åt alla håll.
En dag som denna ska man absolut inte åka till Kungsmässan. Man vet att man åker till helvetet på jorden när det är två veckor kvar till jul. Hela Kungsbacka är där och på dåligt humör dessutom. De är på dåligt humör redan på parkeringen, arga blickar genom bilrutor skapar ingen julstämning direkt. En dag som denna är såklart julklappen, vi åkte in för att köpa, slut på lager och återkommer i februari. En dag som denna åkte vi naturligtvis in så sent att vi kom mitt i lunchtid och trots att vi varken ville eller hade lust blev det Mc Donalds ändå. När man sedan kommer hem efter en dag som denna så är tvätten efter nattens lakan klar, och det är bara en dag som denna som en liten röd jävla strumpa smugit sig ned bland de vita lakanen så att de nu är rosaflammiga.
Om vi köpte en gran idag? Nej, en dag som denna får man bara en gran med ohyra.
Tack för mig.

Gottfrid

Min lilla brorson uppe i Hufvudstaden som helt plötsligt blivit stor och är så söt så man dör! Längtar så till jul då jag får Gottegosa!!!

Världens sötaste!

Det är inte lätt att vara liten

Jag och Lilleman har flyttat hem till mamma och pappa för en lite vecka. Kärleken är iväg med sin klass på läger och jag vågar inte sova själv, ifall det lilla livet i magen skulle få för sig att titta ut. Vi är väl uppbackade med folk ifall något skulle hända. Så uppbackade att jag och Sandra imorgon ska gå på profylaxkurs tillsammans. Sandra har jouren till och med torsdag sedan tar svägerskan Sandra över.Hur som helst, Lilleman är överlycklig att vi bor här. Han kvittrar upp på morgonen och får mormorsgröt och busa med morfar och Doglas. Den enda han pratar om på förskolan är mormor. Därför blir han lite lätt besviken varje dag när det inte är mormor som hämtar utan bara hans gamla mamma.Men idag hände det hemskaste. Mormor, som är en väldigt vänlig och snäll mormor som näst intill aldrig höjer rösten åt sina barnbarn, sa till honom på skarpen när han tramsade med sin kvällsmat. Då rann livet ur honom. Genast slutade han att äta och jag som inte varit vatten värd på ett par dagar skulle helt plötsligt gå med och borsta tänderna med en gång. Väl gjort låg vi i sängen och då tog han fram sin sorgsnaste röst och sa "jag vill åka hem, jag vill inte vara hos mormor och morfar. Jag får ont i magen här. Jag vill ha min pappa"Det är säkert glömt tills imorgon, och man måste tåla en tillsägelse från den man älskar mest av allt, men ibland är det inte lätt att vara liten.

Bästa mamman!

Ny fin neccesär till bb-äventyret från min bästa mamma!!

Jag hatar gipsvägg och jag hatar reglar!

Från min fantastiska mamma

Förra helgen var jag för snål för att köpa en julros. Tur då att man har världens bästa mamma som inte snålar med blommor!

Det här med barn

Det må vara en stor klyscha men det går inte föreställa sig hur livet med barn blir förrän man är mitt upp i det, och även då kan det vissa stunder vara svårt att uppskatta allt som hör till. För tre år sedan var det han som låg i magen och höll mig vaken om natten. Nu sitter han inne på sitt rum och läser Kittelmonstret. Högt skrattar han när monstret hoppar fram från olika hörn av boken och kittlar diverse djur. Sen plötsligt så ringer han lektelefon, att döma av hur han svarar så är det hans gamla mormor (som han uttrycker sig själv). Jag och Tobias ligger i vår säng och tjuvlyssnar. Då dyker han upp i dörröppningen och vill busa. Det gör vi, men så fort vi gör något som han inte gillar så drar han ner sina ögonbryn och och tar fram sin stränga röst och tala om att man minsann får "gå här i från", "jag blir så arg på dig", " nu lysnnar du på mig". Skamset får vi tillbaka allsköns bannor när vi inte gör som han behagar i leken. Jag hoppas att man kan se det som ett utvecklingssteg, att han lär sig använda olika begrepp. Annars får man lätt ont i magen och känna sig som en hemsk förälder. Andra underbara uttryck är för tillfället:
* Jag gillar om (han blandar ihop tycka om och jag gillar)
* Åh mamma, jag älskar dig så mycket så mycket så mycket.
* Aldrig på dig själv (när Tobias talar om att man aldrig får bitas)
* Vad blir det för dag (varje gång vi sätter oss till bords och ska äta)
* Vad e det för dag idag? E de lördags? E de lördagsgodis?
* Hejsan hoppsan falleralle ra. När djuren ska på promenad
Det finns miljoner till såklart och jag önskar att alla fick chans att sitta med honom i vardagliga situationer och bara lyssna.
Om tre år sitter nästa papegoja och skäller på oss.